Så var det äntligen dags

Alfons har jag sedan vi fick börja jobba honom efter lucia jobbat på töm. Jag har känt att jag vill hitta tillbaka till ett positivt tänk kring att arbeta både för honom och mig! 

Sist jag red stod han emot så mycket att han försökte få av mig. Det var då jag bestämde att vi måste operera honom. Eftersom jag inte haft någon annan häst att rida är det ju den känslan som sitter kvar i mitt huvud så jag har nog även skjutit på ridningen för det. Jag vill verkligen inte hoppa upp och känna att han inte vill. 

Men de senaste dagarna i tömkörningen har han varit så fin så jag kunde inte hålla mig längre!

Så igår blev det ett ridpass. Jag satt upp och tog bara lätt kontakt och red fram honom med sätet. Han stod emot lite men sedan låssnade det och han skrittade på bra. I vändtervarvet i traven vill han inte ha in höger bogen och då blir han rak och då ståt han emot. Men när jag fick igenom det var han helt fantastisk och jag ville inte kliva ner!!! Älskade häst nu hoppas jag att vi kan blicka framåt och få rida igen!!